Lite random stuff vad gäller The Område i Henån...

Vattnet....

Vattnet...

- Vacker kanal, nybyggt och fräscht trädäck med tillhörande broar. Känns mkt Venedig. Ligger dock på baksidan av centrum och känns mer som en bakgata. Stora ytor som till synes inte används.
- Utsikten över viken från Henån är vacker, men skyms av diverse byggnader, plus en ful parkering med en massa träd och buskar. Vattnet och havet är en grundpelare i Henån, men känns ändå inte tillgängligt, det är avskärmat på alla håll. Känns nästan som om man har velat stänga vattnet ute.
- Kanalen känns mer som ett själviskt och egoistiskt ögongodis än något annat. Ju mer jag tittar på den desto mer ogenerös framstår den. Den är bred och fin, men totalt otillgänglig, trädäcket svävar en meter ovanför vattnet.

Gården...

- Oerhört mysig, gammal men välbevarad.
- Känns visserligen inte särskilt cool eller inne, eller ändamålsenlig och funktionell, men för mig är det definitivt en liten oas. Gräsmattor, blommor, gamla hus.
- Skymmer heller inte utsikten mot kanalen. Det känns som att gården är mer sammankopplad med kanalen än torget och parkeringen, och även själva viken med alla båtarna.
- Är dock aningen avskärmad från torget p g a den lilla scenen.

Parkeringen...

Parkeringen...

- Känns endast ändamålsinriktad. Total avsaknad av "här skulle jag kunna vistas några ögonblick längre än nödvändigt".
- Full vid turistsäsong, övriga tider på året står den nästan oanvänd. Får Henån att framstå mer som en bensinstation där man tankar och fyller på med förnödenheter än något annat.
- Runt parkeringen och mellan parkeringen och vattnet står träd och buskar, vilka skymmer sikten mellan torget och vattnet.
- Ligger som en stor frånstötande kloss mellan vattnet, bilvägen och torget, vilket gör att oavsett om man kommer till Henån via båt eller bil måste man ta sig över den dystra stenöknen till parkeringsplats. Ger ett grymt trist första intryck.

Torget...

Torget...

- Fint, men något malplacerat kulturhus. Ligger som en stor kloss och skymmer utsikten åt vattnet.
- Platsen domineras av en stor, tung, röd byggnad som inhyser ICA och Systembolaget.
- Låga, vita hus med diverse små butiker etc. Småmysiga, men skymmer utsikten mot kanalen.
- Massor av bänkar, som nästan uteslutande står tomma. Känns mkt pensionärsinriktat.
- Morgon fram till lunch: heldött. Lunch: pensionärerna intar torget i några timmar, sedan mattas det av. Kvällstid fram till åtta: ungdomarna är herrar på täppan fram tills ICA stänger kl 20, då torget återigen blir heldött.
- Har en märklig liten scen, rätt söt men jag undrar lite över hur välmotiverad den är. Används den alls, och isf hur ofta?

Det här är nog rätt plats för mig!

Jag blev lite smickrad när jag såg vad som stod på en grind inne på platsen...

Så har man då varit

i Henån igen. Checkade in på hotell Henån och gick därefter och snackade med våra kommungubbar, fick lite bakgrundsinfo om samhället och sedan en liten rundvandring. Sedan sätta igång och analysera platsen. Då min kamera strejkade förra veckan och jag har fått tigga till mig bilder från andra, var det skönt att kunna gå runt och plåta järnet. Men jag har efter mycket rundvandrande, iaktagande och funderande fortfarande inte lyckats få något bra grepp om Henån. Det är som om allt var klätt i teflon, mina tankar liksom bara studsar av. Det är en plats som inte väcker några direkta känslor, den är så märkligt neutral. Är också fortfarande lite osäker på vilken ingång jag ska ha på projeket, ska jag ta platsen som den är och arbeta med, eller ska jag ändra om platsen i sig?...Jag lägger dock det åt sidan för nu, det kommer nog ge sig längre fram, just nu har jag en del idéer och funderingar som jag vill fortsätta utveckla.

Första gruppseminariet för detta projekt. Var och en berättade om sina tankar och funderingar inför sin plats, första intrycket, och hur hon ville gå vidare i sitt arbete. Det kändes skönt att sitta i en liten grupp och snacka igenom projektet ordentligt, jag kände att en hel del klarnade. Har varit rätt förvirrad, för det har hela tiden (och i synnerhet efter föreläsningen i Ed) känts som att HDK:s planer och Fyrbodalmänniskornas planer har skevat lite - vilket är just fallet, fick jag reda på idag, så det är inte bara jag som har fått allt om bakfoten. Phew!
Jag är fortfarande inte helt klar med hur jag ska fortsätta härifrån, men jag ska nog bara sätta mig och mangla igenom det material som jag har och kan få tag i, och de tankar och funderingar jag har, och tugga lite på det.
Här är också två bilder till på Henån. Enjoy!

Så har man alltså skumpat runt i två intensiva och roliga dagar och kollat på de olika platserna vi har att arbeta med. Första stopp var i just Henån, i 15 minuter, för att sedan hasta vidare. Hade inte något jättestarkt intryck från den korta visiten, förmodligen för att tiden var så knapp, men jag åkte ändå därifrån rätt likgiltig för platsen. Det ska väl dock rättas till i nästa vecka, när jag ska tillbringa två dar där.

Modell av stadsrummet

Här är modellen av mitt valda stadsrum, alltså korsningen Östra Skansgatan och Haga Östergata.
Jag tycker att det mest påfallande eller utmärkande med platsen är den stora avsaknaden av det mesta. Det finns inget där, det är nästan som ett slags anti-rum. Två vägar som korsas, med en lätt förhöjning i asfalten och trubbiga hushörn skapar ett slags bikupeform av korsningen. Skyltning, utsmyckning och övrigt såsom bänkar, träd etc avsaknas nästan totalt. Platsen känns också mycket off-center; den ligger i centrala Göteborg, men känns ändå som en avkrok.
Det färdiga resultatet är alltså ett försök att materialisera känslan av avsaknad och avskärmning innuti ett händelsecentrum. Rummet i fråga är den lilla vita kulle som ses i mitten av korsningen längst fram i bilden. En liten undanskymd och lätt förbisedd del av det stora virrvarr som är staden, nära beläget de händelserika områdena men samtidigt genomsyrat av en känsla av bakgata och isolering.

Stadsrum

Vid korsningen av Östra Skansgatan och Haga Östergata finns ingen busshållplats. Det finns ingen närbutik där jag kan gå in och köpa en kopp kaffe och ett busskort, och det finns ingen affär där jag kan köpa en present till mamma. Där finns inte ens en port eller tak eller liknande där jag kan söka skydd för regnet. Där finns i stort sett ingenting av nytta eller intresse för mig. Ändå stannar jag till just där. Jag lutar mig tätt intill ett av husens röda tegelväggar och tänder en cigarett, ser mig omkring. Gatorna, hjälpligt upplysta av den knappa gatubelysningen, är öde,. Det enda som hörs är ljudet från avlägsna bilmotorer och det milda trummandet av regnet mot gatornas kullerstenar. Jag drar ett sista bloss, fimpar och fortsätter gå.