Så är dagen kommen!

Så är det då måndag och utställningen ska fixas. Dags att sammanfatta...
Är jag färdig? -Nej! Är jag nöjd? -Nej! Jag är trött och frustrerad, jag har inte alls fått fram det jag ville få fram, hade så gärna velat fortsätta, men det går inte. Jag vill göra en supermegamaffig modell av Henån, två gånger sex meter i diameter, komplett med ljud, lukt, belysning och hela shebangen. Jag vill få med 15 olika skikt av Henån. Jag vill visa 15 olika sidor av Henån. ...Men det går inte, och jag får nöja mig. Som sagt, det är resan och inte målet som är det viktiga, och jag får påminna mig om detta. Jag är bara orolig att min resa inte har varit tillräckligt o-förutbestämd. Det känns som om jag har följt en krokig, mörk liten bergsstig, men när jag går tillbaka och läser min blogg ser det ut som om jag åkt raka vägen på autobahn från A till B med enstaka stopp för att tanka/tänka, och det irriterar mig... Sedan är jag ju inte riktigt färdig med arbetet heller, har flera olika delar som ska fogas ihop, och så är jag inte färdig med gården. Jag vill få den att se ut som en oas, ett ställe för lugn och återhämtning, men just nu ser den bara död och artificiell ut. Hur lösa?...

The work continues...

Oj, oj, oj, vad en vecka kan gå fort! Det är över en vecka sedan jag bloggade sist, vart tar tiden vägen? Har varit tvungen att lägga min energi på annat de senaste dagarna, och jag känner att jag har halkat efter. Den mesta arbetstiden har faktiskt gått åt till att fundera, jag har vridit och vänt på mina tankar och funderingar och försökt komma på hur jag ska få ihop allt. Jag hade ju delat in mitt område i fyra delar och sedan gjort en metafor för var och en, men jag visste inte hur sjutton jag skulle kunna föra ihop dem till en helhet utan att det blev alltför taffligt och oproffsigt. Jag vet egentligen fortfarande inte hur jag vill ha det slutgiltiga resultatet, men jag får påminna mig själv om att det inte är det viktiga. Jag får enorm prestationsångest och blir mycket inspirerad när jag är inne på resten av klassens bloggar och ser hur det går för dem, jag är så otroligt imponerad!

I veckan har jag gjort två modeller, av hela mitt område. Jag hade fastnat i min tankeverksamhet, behövde se området i sin helhet i tredimensionell form. Jag lämnade de tillspetsade metaforerna bakom mig, kunde inte längre använda dem på ett vettigt sätt, men behöll de ord och associationer jag kommit fram till, behöll min känsla för de olika delarna. Jag ville fortfarande arbeta med områdena separat, men ändå på så sätt att de gick att föra ihop. Det som jag övervägande arbetade med var:
Parkeringen: gråzon, ful och motbjudande kloss/kub/fyrkant/ruta
Torget: ICA vs. de små vita husen, skålform, arena
Gården: oas
Kanalen: instängdhet, otillgänglighet, inkapsling, baksida
Den första modellen gjorde jag i vit kartong, försökte proportions- och förhållandemässigt gestalta Henån lite snabbt för att kunna komma vidare. Jag kom tillbaka till skolan några dagar senare med en klump lera, trött på att skära räta linjer och passa ihop, och jag satte mig och började knåda ihop vad som blev en oerhört oskön men ändå rätt lyckad modell nr 2. Jag hade en idé om att använda plastark för att skilja av de olika områdena, kapsla in dem (syns dock knappt på fotot). Resultatet blev sådär, lera var inget bra material för ändamålet, men plasten fastnade jag för...

Det klarnar! (inbillar jag mig i alla fall...)

Stack till skolan för att kolla läget och även snacka med någon av lärarna, hade en massa tankar och funderingar, men visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta härifrån. Lärarna ratade ”göra om-grejen”, alltså att ändra området i sig, och var helt inne på att analysera och uttrycka genom metafor. Det var bra, för jag var rätt kluven till vilket jag skulle fokusera på, och lite irriterad över att man från Fyrbodalprojekt- och kommunhåll hela tiden höll på och pusha för att vi skulle pimpa upp områdena, vilket jag inte alls hade lust till.

Sedan var jag helt inne på att metaforerna skulle vara redan befintliga saker, alltså som inte pusslats ihop av mig, utan som redan finns, typ ”metaforen för den här parken är en strumpa ovanpå ett kylskåp…” Men det visade sig alltså att jag kan släppa det, vilket var skönt eftersom det vållat mig en del bekymmer.

Något som jag också har grubblat över är huruvida jag ska gestalta hela Henån, eller bara en del, t ex torget (Skalman). För om jag ska ta hela mitt område, hur ska jag lyckas hitta en metafor som kan visa alla de olika delarnas egenskaper? Hur kombinerar man Mimers brunn med en bil i ett garage och en kronärtskocka, på ett sätt så att det inte blir att bara smacka ihop dem i något taffligt collage, utan att liksom smälta ihop dem i en sak? Men det kan jag också släppa.

Det som jag är inne på nu är att först beta av de redan befintliga metaforerna så att jag kan släppa dem (nästan klart). Sedan ev. bygga en liten provisorisk modell av Henån för att få en bra överblick, och därefter sätta igång med den slutgiltiga grejen. Hur den ska te sig vet jag inte, men jag tänker mig en stor modell med flera olika delar, som en världskarta med olika kontinenter. Fick tipset av Katti att lyfta fram Henåns nästan skrattretande fixering vid havet, samtidigt som det känns som om orten har vänt ryggen till det. Beroende på var de bor har människor en tendens att inreda efter omgivningen. Bor de i fjällen är det naket trä, fällar och fjällmotiv, bor de på kusten är det rep, båtar och musselskal, och allt ska gå i vitt och blått. Jag tycker visserligen om när det är så, men det kan lätt bli tårta på tårta och smått parodiskt. Så jag ska nog försöka använda mig av det. Henåns förkärlek till marina artefakter, men inte havet i sig.

Metafor III: Mimers brunn/oas

Gården är en liten oas i all modern bebyggelse, ett vattenhål, en fristad. Den är gammal och vis, där finns kunskap och historia, precis som vid Mimers brunn. Liksom trädet Yggdrasil har en av sina rötter här, finner man Henåns rötter i gården.

Metafor II: Skalman

Torget i Henån styrs av tiden, liksom Skalman. Vissa förutbestämda tider på dygnet vistas vissa förutbestämda människor där, man vet alltid i förväg. Det är nästan som om de arbetar i skift. Skalman sover ibland, är vaken ibland, och man vet alltid i förväg när han är det. När Henå torg inte klickar igång på sina tider sover det, drar sig tillbaka likt en sköldpadda in i sitt skal. T o m dess form påminner om ett sköldpaddsskal, något slutet, skålformigt och openetrerbart, med enstaka små gluggar här och där.

Metafor I: Kronärtskockan

För att komma till hjärtat måste man ta sig igenom bladen först. För att komma till Henåns centrum måste man ta sig igenom parkeringen. Det är inget nöje att plocka av bladen på en vissen kronärtskocka vars blad inte går att äta, och det är heller inget nöje att ta sig igenom parkeringen.

Limerick!

Efter timmar av tänkande om Henån och skrivande om Henån på datorn, börjar den seriösa andan ersättas av flum. Jag kommer på mig själv med att sitta och knåpa på en limerick till Henåkanalens ära - jag har gått och tänkt på den hela dagen och tycker mer och mer synd om den. Den bara flyter förbi, helt ensam, där på baksidan av torget. Den får aldrig något sällskap, allt den ser är en massa hus som står med ryggarna vända emot den. Så...här är min dikt. Ha överseende, jag är ingen Shakespeare.

Kanalen bakom Henå torg
Uttryckte för mig sin sorg
Den suckade och sa:
Jag tvingas rinna var da´
Bakom ryggen på Henå torg