Efter timmar av tänkande om Henån och skrivande om Henån på datorn, börjar den seriösa andan ersättas av flum. Jag kommer på mig själv med att sitta och knåpa på en limerick till Henåkanalens ära - jag har gått och tänkt på den hela dagen och tycker mer och mer synd om den. Den bara flyter förbi, helt ensam, där på baksidan av torget. Den får aldrig något sällskap, allt den ser är en massa hus som står med ryggarna vända emot den. Så...här är min dikt. Ha överseende, jag är ingen Shakespeare.
Kanalen bakom Henå torg
Uttryckte för mig sin sorg
Den suckade och sa:
Jag tvingas rinna var da´
Bakom ryggen på Henå torg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar