Så är dagen kommen!

Så är det då måndag och utställningen ska fixas. Dags att sammanfatta...
Är jag färdig? -Nej! Är jag nöjd? -Nej! Jag är trött och frustrerad, jag har inte alls fått fram det jag ville få fram, hade så gärna velat fortsätta, men det går inte. Jag vill göra en supermegamaffig modell av Henån, två gånger sex meter i diameter, komplett med ljud, lukt, belysning och hela shebangen. Jag vill få med 15 olika skikt av Henån. Jag vill visa 15 olika sidor av Henån. ...Men det går inte, och jag får nöja mig. Som sagt, det är resan och inte målet som är det viktiga, och jag får påminna mig om detta. Jag är bara orolig att min resa inte har varit tillräckligt o-förutbestämd. Det känns som om jag har följt en krokig, mörk liten bergsstig, men när jag går tillbaka och läser min blogg ser det ut som om jag åkt raka vägen på autobahn från A till B med enstaka stopp för att tanka/tänka, och det irriterar mig... Sedan är jag ju inte riktigt färdig med arbetet heller, har flera olika delar som ska fogas ihop, och så är jag inte färdig med gården. Jag vill få den att se ut som en oas, ett ställe för lugn och återhämtning, men just nu ser den bara död och artificiell ut. Hur lösa?...