Så är dagen kommen!

Så är det då måndag och utställningen ska fixas. Dags att sammanfatta...
Är jag färdig? -Nej! Är jag nöjd? -Nej! Jag är trött och frustrerad, jag har inte alls fått fram det jag ville få fram, hade så gärna velat fortsätta, men det går inte. Jag vill göra en supermegamaffig modell av Henån, två gånger sex meter i diameter, komplett med ljud, lukt, belysning och hela shebangen. Jag vill få med 15 olika skikt av Henån. Jag vill visa 15 olika sidor av Henån. ...Men det går inte, och jag får nöja mig. Som sagt, det är resan och inte målet som är det viktiga, och jag får påminna mig om detta. Jag är bara orolig att min resa inte har varit tillräckligt o-förutbestämd. Det känns som om jag har följt en krokig, mörk liten bergsstig, men när jag går tillbaka och läser min blogg ser det ut som om jag åkt raka vägen på autobahn från A till B med enstaka stopp för att tanka/tänka, och det irriterar mig... Sedan är jag ju inte riktigt färdig med arbetet heller, har flera olika delar som ska fogas ihop, och så är jag inte färdig med gården. Jag vill få den att se ut som en oas, ett ställe för lugn och återhämtning, men just nu ser den bara död och artificiell ut. Hur lösa?...

The work continues...

Oj, oj, oj, vad en vecka kan gå fort! Det är över en vecka sedan jag bloggade sist, vart tar tiden vägen? Har varit tvungen att lägga min energi på annat de senaste dagarna, och jag känner att jag har halkat efter. Den mesta arbetstiden har faktiskt gått åt till att fundera, jag har vridit och vänt på mina tankar och funderingar och försökt komma på hur jag ska få ihop allt. Jag hade ju delat in mitt område i fyra delar och sedan gjort en metafor för var och en, men jag visste inte hur sjutton jag skulle kunna föra ihop dem till en helhet utan att det blev alltför taffligt och oproffsigt. Jag vet egentligen fortfarande inte hur jag vill ha det slutgiltiga resultatet, men jag får påminna mig själv om att det inte är det viktiga. Jag får enorm prestationsångest och blir mycket inspirerad när jag är inne på resten av klassens bloggar och ser hur det går för dem, jag är så otroligt imponerad!

I veckan har jag gjort två modeller, av hela mitt område. Jag hade fastnat i min tankeverksamhet, behövde se området i sin helhet i tredimensionell form. Jag lämnade de tillspetsade metaforerna bakom mig, kunde inte längre använda dem på ett vettigt sätt, men behöll de ord och associationer jag kommit fram till, behöll min känsla för de olika delarna. Jag ville fortfarande arbeta med områdena separat, men ändå på så sätt att de gick att föra ihop. Det som jag övervägande arbetade med var:
Parkeringen: gråzon, ful och motbjudande kloss/kub/fyrkant/ruta
Torget: ICA vs. de små vita husen, skålform, arena
Gården: oas
Kanalen: instängdhet, otillgänglighet, inkapsling, baksida
Den första modellen gjorde jag i vit kartong, försökte proportions- och förhållandemässigt gestalta Henån lite snabbt för att kunna komma vidare. Jag kom tillbaka till skolan några dagar senare med en klump lera, trött på att skära räta linjer och passa ihop, och jag satte mig och började knåda ihop vad som blev en oerhört oskön men ändå rätt lyckad modell nr 2. Jag hade en idé om att använda plastark för att skilja av de olika områdena, kapsla in dem (syns dock knappt på fotot). Resultatet blev sådär, lera var inget bra material för ändamålet, men plasten fastnade jag för...

Det klarnar! (inbillar jag mig i alla fall...)

Stack till skolan för att kolla läget och även snacka med någon av lärarna, hade en massa tankar och funderingar, men visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta härifrån. Lärarna ratade ”göra om-grejen”, alltså att ändra området i sig, och var helt inne på att analysera och uttrycka genom metafor. Det var bra, för jag var rätt kluven till vilket jag skulle fokusera på, och lite irriterad över att man från Fyrbodalprojekt- och kommunhåll hela tiden höll på och pusha för att vi skulle pimpa upp områdena, vilket jag inte alls hade lust till.

Sedan var jag helt inne på att metaforerna skulle vara redan befintliga saker, alltså som inte pusslats ihop av mig, utan som redan finns, typ ”metaforen för den här parken är en strumpa ovanpå ett kylskåp…” Men det visade sig alltså att jag kan släppa det, vilket var skönt eftersom det vållat mig en del bekymmer.

Något som jag också har grubblat över är huruvida jag ska gestalta hela Henån, eller bara en del, t ex torget (Skalman). För om jag ska ta hela mitt område, hur ska jag lyckas hitta en metafor som kan visa alla de olika delarnas egenskaper? Hur kombinerar man Mimers brunn med en bil i ett garage och en kronärtskocka, på ett sätt så att det inte blir att bara smacka ihop dem i något taffligt collage, utan att liksom smälta ihop dem i en sak? Men det kan jag också släppa.

Det som jag är inne på nu är att först beta av de redan befintliga metaforerna så att jag kan släppa dem (nästan klart). Sedan ev. bygga en liten provisorisk modell av Henån för att få en bra överblick, och därefter sätta igång med den slutgiltiga grejen. Hur den ska te sig vet jag inte, men jag tänker mig en stor modell med flera olika delar, som en världskarta med olika kontinenter. Fick tipset av Katti att lyfta fram Henåns nästan skrattretande fixering vid havet, samtidigt som det känns som om orten har vänt ryggen till det. Beroende på var de bor har människor en tendens att inreda efter omgivningen. Bor de i fjällen är det naket trä, fällar och fjällmotiv, bor de på kusten är det rep, båtar och musselskal, och allt ska gå i vitt och blått. Jag tycker visserligen om när det är så, men det kan lätt bli tårta på tårta och smått parodiskt. Så jag ska nog försöka använda mig av det. Henåns förkärlek till marina artefakter, men inte havet i sig.

Metafor III: Mimers brunn/oas

Gården är en liten oas i all modern bebyggelse, ett vattenhål, en fristad. Den är gammal och vis, där finns kunskap och historia, precis som vid Mimers brunn. Liksom trädet Yggdrasil har en av sina rötter här, finner man Henåns rötter i gården.

Metafor II: Skalman

Torget i Henån styrs av tiden, liksom Skalman. Vissa förutbestämda tider på dygnet vistas vissa förutbestämda människor där, man vet alltid i förväg. Det är nästan som om de arbetar i skift. Skalman sover ibland, är vaken ibland, och man vet alltid i förväg när han är det. När Henå torg inte klickar igång på sina tider sover det, drar sig tillbaka likt en sköldpadda in i sitt skal. T o m dess form påminner om ett sköldpaddsskal, något slutet, skålformigt och openetrerbart, med enstaka små gluggar här och där.

Metafor I: Kronärtskockan

För att komma till hjärtat måste man ta sig igenom bladen först. För att komma till Henåns centrum måste man ta sig igenom parkeringen. Det är inget nöje att plocka av bladen på en vissen kronärtskocka vars blad inte går att äta, och det är heller inget nöje att ta sig igenom parkeringen.

Limerick!

Efter timmar av tänkande om Henån och skrivande om Henån på datorn, börjar den seriösa andan ersättas av flum. Jag kommer på mig själv med att sitta och knåpa på en limerick till Henåkanalens ära - jag har gått och tänkt på den hela dagen och tycker mer och mer synd om den. Den bara flyter förbi, helt ensam, där på baksidan av torget. Den får aldrig något sällskap, allt den ser är en massa hus som står med ryggarna vända emot den. Så...här är min dikt. Ha överseende, jag är ingen Shakespeare.

Kanalen bakom Henå torg
Uttryckte för mig sin sorg
Den suckade och sa:
Jag tvingas rinna var da´
Bakom ryggen på Henå torg

Vattnet (kanalen): Lyxbil i garaget

Kanalen känns som den där dyra skrytbilen vissa har i sitt garage. Man är mycket stolt över den, betalade mycket för den, talar om den, skryter över den, visar den för besökare - men använder den inte. Kanalen och det kringliggande området är som en bakgata till själva centrum, där är en häpnadsväckande brist på levande själar. Ingen går där, fastän kanalens trädäck är brett och inbjudande. Det är totaldött. Kanalen ligger undanstoppad, oanvänd - liksom bilen står undanstoppad i garaget - i väntan på nästa uppvisning.

Parkeringen: Hotellobby eller kronärtskocka

Lobby belamrad med en massa bråte. Stor, tråkig hall där ytterkläder och skor ligger slängda huller om buller. Stället är endast ändamålsenligt, ingen tanke på utformning eller trivselfaktor, eller att det ska vara ens en gnutta trevligt att titta på, vilket är vad parkeringen ger för intryck. Den är en stor kloss, i vägen in och ut i Henån och mellan Henån och vattnet. Man får snubbla sig igenom högar av bråte och objekt som ligger i vägen när man ska in i hotellet. Receptionisten eller dörrvakten är butter och likgiltig, “couldn‘t care less“. Precis som man måste ta sig över parkeringen för att komma till själva centrum måste man ta sig igenom lobbyn för att komma till resten av hotellet. Parkeringen känns även som en kronärtskocka: man måste ta sig igenom alla bladen för att komma till hjärtat, bara det att alla bladen i detta fall är vissna, så man får inget ut av dem. Själva processen att ta sig från punkt a till punkt b blir bara ett irritationsmoment som man vill få överstökat så fort som möjligt.

Gården: Jätten Mimer vid sin brunn vid Yggdrasils rot

Gården är gammal, vis och förankrad i historien. Jätten Mimer vaktar vishetens brunn, en klok gammal gubbe hos vilken kunskapen finns. Framtiden och det förflutna hänger ihop, det bästa sättet att sia om framtiden är att se till historien. Allt det nya kommer alltid att ha sitt ursprung i det gamla. Mimers brunn ligger vid en av trädet Yggdrasils rötter, och rötter symboliserar ursprung, historia, alltings grund, att ha en bas, genuinitet, och även ålder. Gården är gammal, där finns Henåns rötter, dess historia, kopplingen mellan förr och nu. Just Mimers brunn är källan till kunskap, men brunnar är generellt förknippade med lugn och ro, en oas, en fristad, där människor samlas för att vila, dricka och hämta nya krafter. Gården är för mig en oas mitt i Henåns all moderna bebyggelse. Den är också det ställe i mitt område som bäst är hopknutet med vattnet, där vattnet känns nära och tillgängligt.

Sagan om Mimers Brunn härrör från den nordiska mytologin. Under forntiden fanns det inget universum utan endast ett träd, asken Yggdrasil. Mimers brunn var en av de tre källor som Yggdrasil drack sitt vatten ur. Namnet på källan kom ifrån den urgamla jätten som vaktade och tog hand om brunnen, Mimer. I brunnens vatten fanns kunskap om allt som skulle ske och allt som hade skett i världen. Detta var möjligt eftersom Yggdrasil var hela världen. Mimer hade själv levt vid brunnen hela sitt liv, han hade druckit dess vatten och fått all dess kunskap och visdom.
http://www.mimersbrunn.se/About/mb_hist_text.asp

Torget: Skalman

Torget styrs liksom Skalman av klockan, man vet när vilka typer av människor kommer vistas där och vad de kommer att göra. Vid lunch härskar pensionärerna på torget, sen eftermiddag fram till åtta ungdomarna, däremellan är torget heldött. Både torget och Skalman är mycket förutsägbara, vissa tider på dygnet är de aktiva, vissa sover de. Sköldpaddsskalet symboliserar instängdhet, inkapsling och avskärmning. När torget inte klickar igång på sina olika tider är det inneslutet i sitt skal. Formen spelar också in, hela torget känns som en stor skål, det är liksom ihoprullat och invikt, har avskärmat sig från omgivningen. Precis som Skalman gör när mat- och sovklocka ringer för en tupplur: han vänder egocentriskt ryggen till resten av världen och lägger sig och sover.

Jag arbetade vidare...

...med alla mina associationer för att försöka knyta ihop dem till en sammanfattande metafor, så att varje del i mitt område skulle få en symbol, sinnesbild, metafor, istället för femtioelva. Jag använde fortfarande indelningen i torget, gården, parkeringen och vattnet, då jag tycker att de är fyra ganska distinkta områden, med olika tempo, funktion och utseende. Det hjälpte mig även att kunna göra en mer djupgående analys istället för att ta hela området på en gång. Senare ska jag nog försöka sammanfatta min plats och knyta ihop de olika delarna till en helhet, men först vill jag beta av de metaforer jag har i huvudet just nu.

Tankar och associationer...

Torget:
Kittel, gryta, skål
Stor dominant närvaro (röda huset)
David och Goliat
Koma
Sjusovare
Katt (vaknar till ibland för ngt ärende, lägger sig sedan och sover)
Segregering (ålder)
Dagskift, kvällsskift
Vända ryggen till (vattnet)
Självtillräcklighet
Skalman
Oval ask

Gården:
Oas
Fristad, pass, time out
Tidsbubbla
Seg gamling som tappert hänger på, har inte gett upp, still going strong
Klok gumma/gubbe
Byns vise
Svalka
Stå i vägen för unga brushuvuden, sakta ner
Rötter
Förankring
Genuinitet

Parkeringen:
Smolk i bägaren
Skymma sikten, stå i vägen
Blockering, kloss, fastna i halsen
Ful ytterdörr
Vissna blad på en kronärtskocka (måste ta sig igenom)
Likgiltighet
Trassligt garn innan man ska börja virka/sticka
Hinder
Skräp i ögat, irritation
Nonchalans
Dörrvakt

Vattnet:
Utstött, mobbad
Bakgata
Den fula ankungen
Ensamhet, isolering
Ravin
Inofficialitet
Endast för invigda
Undangömd skatt, stoltseras med, men används inte
Perserkatt, familjens stolthet
Undanstoppad prinsessa
Sterilitet, renhet, karghet
Vakuum
Meditation
Venedig
Vattenhål

Lite random stuff vad gäller The Område i Henån...

Vattnet....

Vattnet...

- Vacker kanal, nybyggt och fräscht trädäck med tillhörande broar. Känns mkt Venedig. Ligger dock på baksidan av centrum och känns mer som en bakgata. Stora ytor som till synes inte används.
- Utsikten över viken från Henån är vacker, men skyms av diverse byggnader, plus en ful parkering med en massa träd och buskar. Vattnet och havet är en grundpelare i Henån, men känns ändå inte tillgängligt, det är avskärmat på alla håll. Känns nästan som om man har velat stänga vattnet ute.
- Kanalen känns mer som ett själviskt och egoistiskt ögongodis än något annat. Ju mer jag tittar på den desto mer ogenerös framstår den. Den är bred och fin, men totalt otillgänglig, trädäcket svävar en meter ovanför vattnet.

Gården...

- Oerhört mysig, gammal men välbevarad.
- Känns visserligen inte särskilt cool eller inne, eller ändamålsenlig och funktionell, men för mig är det definitivt en liten oas. Gräsmattor, blommor, gamla hus.
- Skymmer heller inte utsikten mot kanalen. Det känns som att gården är mer sammankopplad med kanalen än torget och parkeringen, och även själva viken med alla båtarna.
- Är dock aningen avskärmad från torget p g a den lilla scenen.

Parkeringen...

Parkeringen...

- Känns endast ändamålsinriktad. Total avsaknad av "här skulle jag kunna vistas några ögonblick längre än nödvändigt".
- Full vid turistsäsong, övriga tider på året står den nästan oanvänd. Får Henån att framstå mer som en bensinstation där man tankar och fyller på med förnödenheter än något annat.
- Runt parkeringen och mellan parkeringen och vattnet står träd och buskar, vilka skymmer sikten mellan torget och vattnet.
- Ligger som en stor frånstötande kloss mellan vattnet, bilvägen och torget, vilket gör att oavsett om man kommer till Henån via båt eller bil måste man ta sig över den dystra stenöknen till parkeringsplats. Ger ett grymt trist första intryck.

Torget...

Torget...

- Fint, men något malplacerat kulturhus. Ligger som en stor kloss och skymmer utsikten åt vattnet.
- Platsen domineras av en stor, tung, röd byggnad som inhyser ICA och Systembolaget.
- Låga, vita hus med diverse små butiker etc. Småmysiga, men skymmer utsikten mot kanalen.
- Massor av bänkar, som nästan uteslutande står tomma. Känns mkt pensionärsinriktat.
- Morgon fram till lunch: heldött. Lunch: pensionärerna intar torget i några timmar, sedan mattas det av. Kvällstid fram till åtta: ungdomarna är herrar på täppan fram tills ICA stänger kl 20, då torget återigen blir heldött.
- Har en märklig liten scen, rätt söt men jag undrar lite över hur välmotiverad den är. Används den alls, och isf hur ofta?

Det här är nog rätt plats för mig!

Jag blev lite smickrad när jag såg vad som stod på en grind inne på platsen...

Så har man då varit

i Henån igen. Checkade in på hotell Henån och gick därefter och snackade med våra kommungubbar, fick lite bakgrundsinfo om samhället och sedan en liten rundvandring. Sedan sätta igång och analysera platsen. Då min kamera strejkade förra veckan och jag har fått tigga till mig bilder från andra, var det skönt att kunna gå runt och plåta järnet. Men jag har efter mycket rundvandrande, iaktagande och funderande fortfarande inte lyckats få något bra grepp om Henån. Det är som om allt var klätt i teflon, mina tankar liksom bara studsar av. Det är en plats som inte väcker några direkta känslor, den är så märkligt neutral. Är också fortfarande lite osäker på vilken ingång jag ska ha på projeket, ska jag ta platsen som den är och arbeta med, eller ska jag ändra om platsen i sig?...Jag lägger dock det åt sidan för nu, det kommer nog ge sig längre fram, just nu har jag en del idéer och funderingar som jag vill fortsätta utveckla.

Första gruppseminariet för detta projekt. Var och en berättade om sina tankar och funderingar inför sin plats, första intrycket, och hur hon ville gå vidare i sitt arbete. Det kändes skönt att sitta i en liten grupp och snacka igenom projektet ordentligt, jag kände att en hel del klarnade. Har varit rätt förvirrad, för det har hela tiden (och i synnerhet efter föreläsningen i Ed) känts som att HDK:s planer och Fyrbodalmänniskornas planer har skevat lite - vilket är just fallet, fick jag reda på idag, så det är inte bara jag som har fått allt om bakfoten. Phew!
Jag är fortfarande inte helt klar med hur jag ska fortsätta härifrån, men jag ska nog bara sätta mig och mangla igenom det material som jag har och kan få tag i, och de tankar och funderingar jag har, och tugga lite på det.
Här är också två bilder till på Henån. Enjoy!

Så har man alltså skumpat runt i två intensiva och roliga dagar och kollat på de olika platserna vi har att arbeta med. Första stopp var i just Henån, i 15 minuter, för att sedan hasta vidare. Hade inte något jättestarkt intryck från den korta visiten, förmodligen för att tiden var så knapp, men jag åkte ändå därifrån rätt likgiltig för platsen. Det ska väl dock rättas till i nästa vecka, när jag ska tillbringa två dar där.

Modell av stadsrummet

Här är modellen av mitt valda stadsrum, alltså korsningen Östra Skansgatan och Haga Östergata.
Jag tycker att det mest påfallande eller utmärkande med platsen är den stora avsaknaden av det mesta. Det finns inget där, det är nästan som ett slags anti-rum. Två vägar som korsas, med en lätt förhöjning i asfalten och trubbiga hushörn skapar ett slags bikupeform av korsningen. Skyltning, utsmyckning och övrigt såsom bänkar, träd etc avsaknas nästan totalt. Platsen känns också mycket off-center; den ligger i centrala Göteborg, men känns ändå som en avkrok.
Det färdiga resultatet är alltså ett försök att materialisera känslan av avsaknad och avskärmning innuti ett händelsecentrum. Rummet i fråga är den lilla vita kulle som ses i mitten av korsningen längst fram i bilden. En liten undanskymd och lätt förbisedd del av det stora virrvarr som är staden, nära beläget de händelserika områdena men samtidigt genomsyrat av en känsla av bakgata och isolering.

Stadsrum

Vid korsningen av Östra Skansgatan och Haga Östergata finns ingen busshållplats. Det finns ingen närbutik där jag kan gå in och köpa en kopp kaffe och ett busskort, och det finns ingen affär där jag kan köpa en present till mamma. Där finns inte ens en port eller tak eller liknande där jag kan söka skydd för regnet. Där finns i stort sett ingenting av nytta eller intresse för mig. Ändå stannar jag till just där. Jag lutar mig tätt intill ett av husens röda tegelväggar och tänder en cigarett, ser mig omkring. Gatorna, hjälpligt upplysta av den knappa gatubelysningen, är öde,. Det enda som hörs är ljudet från avlägsna bilmotorer och det milda trummandet av regnet mot gatornas kullerstenar. Jag drar ett sista bloss, fimpar och fortsätter gå.